En mycket händelserik dag idag

Och det mesta hade jag kunnat klara mig utan. Dagen började bra trots att jag hade haft en mindre bra natt med lite sömn. Klockan 11.45 skulle jag på BVC med Jen för de ville göra en bedömning av hur gul hon är i huden,var hon mycket gul så ville de att hon skulle in på barn i Värnamo,men jag kan lugna med att det såg bra ut idag. Men precis innan jag ska börja bege mig från kyrkan och Vuxen o barn med Jen så får jag en mysko känsla att jag bör kolla Theodor. Jag går ut ur rummet lagom för att se Theodor på väg ut ur kyrkan,jag ropar på honom och han stannar och vänder sig mot mig men börjar strax att skrika och gråta. Jag springer till min lilla kille och ser att han klämt sin tumme i den tunga metalldörren. När jag får se hur hans tumme ser ut så kan jag inte tro annat än att han krossat tummen,såg riktigt otäckt ut. Min mamma ringer till min pappa som skyndar dit för att följa med mig till vårdcentralen. På vägen in till Gnosjö så ringer jag in till vårdcentralen och jag får komma till en läkare på en gång. Läkaren känner och klämmer på hans lilla tumme och konstaterar att det i alla fall känns bra. Så bara hålla koll på om han använder sin tumme,han har 1 vecka på sig sen får de beställa röntgen om det inte är bättre då. Så nu får vi,ursäkta uttrycket,hålla tummarna för att det blir bättre. Just nu är den "bara" svullen,röd och blå. Usch, jag lider med min lilla pojke,gör det ont på honom så gör det ont inom mig också. Ett mammasyndrom? Idag fick jag också tummen ur och skickade in ett "dagens ros" för att jag ansåg att all den personal som tog hand om mig, David och Jen när det blev akutsnitt förtjänar en hel famn med rosor. Nu ska jag bara ta tag i att fixa fotograferingen till tidningen också... En sak i sänder.