Åka bil i flera mil

Skriver i en varm och härlig färg eftersom nu ska jag skriva om något som ligger mig varmt om hjärtat. Nämligen familjen i norr. =) Imorgon ska vi sätta oss i bilen, jag, Theodor min mamma och min bror Daniel. Vi ska åka och hälsa på hos min äldsta bror Patrik och familj. Vi ska vara där i en vecka och bara umgås. Ska bli såå roligt. Sen jag var riktigt liten så har vi åkt mycket bil, vi har bilat i trakterna här omkring och vi bilade upp till Norrland varje sommar i många många år. Då var det för att hälsa på hos mina morföräldrar men nu när inte dem finns med oss längre så bilar vi till min bror i Jämtland i stället. De bor jättefint och jag gillar att åka dit för att de är jordnära människor, Patrik och min "syster" Lise och man kan prata om allt utan att behöva känna att man behöver vara någon annan än sig själv. Sen så ska det bli så roligt att få träffa deras barn igen. Oliver som är drygt 4 år har alltid varit så framåt och påhittig satt på dagis och pratade om hur mycket han älskar sin faster, och vad värmer inte mer än när ett barn säger så?? Sen så är det ju lilla Evelina som är drygt 2,5 år hon påminner så mycket om mig när jag var liten och hon har redan börjat "vricka" tungan så som jag gör, charmigt. Sen har vi den minsta lilla "Myran" hon är 3 månader äldre än min Theodor men är lite mindre än honom storleksmässigt, ska bli kul att se skillnaderna mellan henne och min son och kanske även några likheter. Ser verkligen fram mot denna resan dels p ga allt detta men också tack vare själva resan. Att få umgås bara jag,mamma och Daniel. Det gör vi ju inte speciellt ofta om man säger så. Det blir ju ganska många timmar i bilen men det är verkligen värt det i slutänden. David stannar hemma eftersom han inte kan vara ledig en hel vecka från jobbet. David den lyckosten får vara med på besiktningen av huset på tisdag nästa vecka och jag får höra om det i efterhand istället. Sen skulle han nog åka till Helsingborg tillsammans med sin storebror och hälsa på hos deras syster som har köpt hus nyligen, så han får nog det trevligt när jag är borta ändå. Nähä om man skulle ta och passa på och äta lite nu medan lilleman sover, sen ska han äta och efter det tar vi nog en promenad med hunden. Vi hörs när jag kommer hem igen.

Med anknytning till ett gammalt inlägg

Med tanke på att så många har reagerat på mitt tidigare inlägg "tand" så vill jag skriva detta inlägget för att ge en förståelse för hur vi har det jag och min man.
Vi har för det första varit tillsammans i 7 år, så vad vi har gett oss in i har vi nog varit medvetna om LÄNGE. Vi har gått igenom en hel del som förmodligen hade tagit död på vilket förhållande som helst, men vi har tagit oss igenom det. Så till en början vill jag säga detta för att det finns uppenbarligen folk som sitter och läser min blogg och som INTE känner mig eller min man, detta med en som skrev en kommentar till mitt tidigare inlägg i åtanke. Man ska inte analysera in en massa eller läsa mellan raderna i det som man skriver, för ibland kanske folk bara menar just precis det som man skriver och inget annat. Sen om man då tror sig veta allt om andra människor så är det ju något allvarligt fel på den människan, känner du oss inte så läs bara det som jag skriver, inget annat. Jag blir faktiskt rätt så förbannad på såna "besserwissrar" som ska "lära" mig hur jag är eller fungerar genom att bara ha läst ett ynka inlägg på min blogg. Jag och David har inte ens bråkat om den är händelsen mer än den dagen, vi KOMMUNICERADE med varandra och löste det så som normala människor gör det. Sen att jag skrev av mig mina känslor i denna bloggen var kanske dumt av mig, men jag tycker att det är bra att folk får se att vi är normala och kan ha normala gräl med varandra. Anledningen att jag skriver mest om vad vi gör tillsammans med min familj är ju för att vi hittar på mycket tillsammans med dem, men jag skriver ju trots allt mest om Theodors utveckling. Sen så älskar jag ju såklart min familj mer än vad jag älskar Davids familj, såklart. Sen så, ett tecken till på att ,du som skrev kommentaren, inte känner mig är att jag har en helt annorlunda uppväxt än vad de flesta andra har haft där vi i familjen står varandra närmast. Jag gillar Davids familj och vi hälsar på dem så ofta vi kan, men vi hinner inte det. Och sen så är det ju jag som bloggar,klart att jag skriver mest om min familj då.
Sammanfattningsvis kan jag ju säga då att det förra inlägget skrevs i stridens hetta och jag menade inget med det egentligen, mer än att jag var less att kolla på fotboll för att det tog för mycket utav Theodors hemma-tid. Jag har ALDRIG sagt att David måste sluta HELT med fotbollen, bara dra ner på den och välja mellan A -eller B-laget för att inte ha fotboll inplanerad nästan dagligen. David får hälsa på sina kompisar utan mig om han vill det,men oftast vill han ju att jag ska följa med och då gör jag ju det. Jag umgås ju inte med mina kompisar själv heller, vi hittar alltid på saker tillsammans i första hand, inte för att JAG sagt det utan för att vi VILL det. Vilket förhållande fungerar normalt om det är helt kravlöst?? Nä,man måste kunna kommunicera för att kunna lösa någonting. Och David är en väldigt bra och närvarande pappa som tar väl hand om sin son. Jag hoppas att Theodor lär sig allt av honom och blir som sin pappa för då kommer han att göra någon tjej lycklig när han blir stor.
Thats all folks!
Vill bara tillägga att David har läst alla mina inlägg och han tycker inte att det är speciellt synd om honom alls. För er som undrar vart David står i alla mina påståenden som rör både honom och mig så står han alltid bakom mig, för det jag skriver om har vi ju alltid diskuterat hemma först. Han känner sig inte alls kvävd i detta förhållandet för då hade han aldrig fortsatt att leva med mig säger han.

Stress stress stress

Usch vad jag har haft mycket att göra under veckorna länge nu. Känner mig ganska så stressad över allt jag behöver göra men inte hinner med. Det är ju mitt eget fel att jag inte hinner med för att jag kanske planerar dålig för dagen och har mycket inpressat varje dag som jag ska göra. Samtidigt ska jag ju ta hand om Theodor också,men jag har ju bestämt sen långt tillbaka att han aldrig ska bli lidande för att jag är kass på att planera. Jag kanske skulle behöva städa lite oftare hemma,men jag är ju faktiskt inte hemma för att städa, jag är ju hemma för att ta hand om Theodor och det är verkligen ett heltidsgöra just nu. Kan tänka mig att det absolut inte lär bli mindre att göra med honom för att han blir äldre, däremot tror jag att det blir lättare och lättare ju äldre han blir. Han har fått för sig att han måste somna i sin mammas famn vid varje tupplur och natttning, illa. Han är så tung så det blir ganska så jobbigt att bära på honom, men det är samtidigt riktigt mysigt för en dag vill han kanske inte kramas med sin mamma mer så det gäller ju att passa på.

Den 2.a oktober är det besiktning av huset i Nissafors, hoppas att allt är bra med huset så att vi kan göra färdigt köpet för jag vill inte leta mer efter hus nu. Jag vill ju någon gång i framtiden flytta uppåt i landet,men jag flyttar nog aldrig så långt ifrån mina föräldrar. Men även om det kanske dröjer 10 eller 20 år så ska jag upp i landet. Jag har alltid trivts jättebra i Norrland och för all del i Jämtland också, det är friskare luft och ett annat klimat än det är här. Sen är det inte lika svårt att komma in i samhället som det kan vara här i Hillerstorp. Är man "inflyttade" så är det jättesvårt att bli en del i en gemenskap här. Jag hade en syokonsulent på högstadiet som sa till mig i 9:an att hon kanske har väglett någon av mina föräldrar för hon har ju jobbat med dettsa i såå många år. Jag svarade henne att det kan hon inte ha gjort för min mamma är från Luleå och pappa från Serbien, då lutade hon sig tillbaka och satte både armar och ben i kors och sa med avsmak att "jaha, ni är så kallade inflyttade..." Jag tänkte fråga henne vad det annars skulle kallas om inte att man var inflyttad,men jag blev nog för chockad så jag sa ingenting alls. Har tänkt på denna situationen många gånger, jag som var född och uppvuxen här har aldrig direkt kommit in i samhället för att nog de flesta har samma syn på oss som denna syokonsulent. Då tycker jag nog ännu mer synd om de som är helt inflyttade och som kämpar för att komma in i samhället. Är det jantelagen som gäller här eller? Tycker att det borde skett någon förändring med tanke på att det är så många med invandrarbakgrund som flyttat hit,men det verkar inte så. Här kan folk inte ens hälsa på en nyinflyttad, bara glo dumt och vänta tills man hör något skvaller så att man kan som nyfiken ställa frågor till den stackars nyinflyttade sen. Träffade en tjej igår som är från Pajala, jättetrevlig och snäll tjej men hon tycker att folk är konstiga här i just Hillerstorp. Det tog flera månader innan någon ens sa hej till henne när hon skulle handla på ica. Inte konstigt att det finns så mycket mobbning hela tiden på skolan här när inte ens de vuxna i samhället är beredda att ens vara trevliga mot andra vuxna... Ska bli skönt att flytta här ifrån, jag vill inte att Theodor ska växa upp här och få kämpa sig in i samhället och kanske få gå igenom mobbning på skolan osv. Vi håller tummarna för att de inte lägger ner skolan i Nissafors innan han får börja skolan =)

Oj oj, jag kom visst in på en massa annat nu, men detta är ju faktiskt något som gör att man känner sig stressad och kanske får mycket press på sig, man mår i alla fall inte bra av ett sånt här samhälle. Kan ju tillägga att Hillerstorp är ett ställe där alla är släkt med alla, att man kan vara gift och skaffa barn med sin kusin säger ju en hel del om samhället här också...
Jag avslutar med en bild från Theodors dop,vi tillsammans med pensionerade prästen Paul Lundell-en bra präst och människa.

Lite smått & gott

Theodor var på BVC i tisdags (16/9) och fick sina två vaccinationssprutor, det gick bra fast lite ledsen blev han allt... Sen på kvällen hade han jätteont och skrek helt hysteriskt. Som tur var så var jag hos mina föräldrar då så de hjälpte mig att trösta honom medans Alvedonen började att verka. Han vägde nu 9775 g och är 71 cm lång. BVC-sköterskan sa att det syntes att han var en go och glad kille som verkar må fin fint. Och det är ju sant. =)
Innan vi var till BVC så ringde mäklaren till oss,vi hade det högsta budet på huset. Så i mars nästa år så flyttar vi till vårat egna hus. Ska bli såå skönt, samtidigt som det känns lite pirrigt eftersom det är så stort att köpa ett hus. Men ROLIGT! Vi bytte förresten bank, så adjöss till swedbank och hallå Nordea. Vi väntar ju fortfarande på att kärringen från swedbank ska höra av sig om vi fick låna eller inte av dem, men nu är det ju som sagt skitsamma.
Idag så sa Theodor da-da på morgonen, annars har det alltid varit mam och nej som han har sagt och lite "billjud" med hjälp av massor av saliv och läpparna så att alla runt omkring blir blöta. Spännande med all denna utveckling som sker hela tiden. (tror jag sagt det förut, men jag är verkligen fascinerad)
Nähä,om man skulle ta och vara lite social innan det är dags att sova. imorgon kommer sotaren hit för att gå igenom ventilationen och det behövs nog kan jag tro. Annars så blir det väl inte så mycket som händer, på fredag så åker jag,Theodor,min mamma och min bror Daniel till Östersund till min äldsta bror Patrik m familj, ser VERKLIGEN fram mot att komma dit. Ska bli kul, fast jag kommer ju självklart att sakna David jättemycket.

Hjälpa en eller två hundar, någon??

Som jag tidigre nämnt så var Prickens syster Paigan här för ett tag sedan, hon behöver ett nytt hem. Om du känner någon eller om du själv är intresserad av att ta henne och eventuellt hennes kompis Hawk så hör av dig till mig. Det handlar om ett foderavtal som gäller tills hon antingen fått en valpkull nästa höst eller tills hon fyller 5 år, Paigan och Pricken fyller 4 år den 14 november i år. Men jag vidarebefodrar ert intresse till uppfödaren från kennel Pyttestor eftersom det är hon som har båda hundarna,eller så kollar du själv på www.pyttestors.se för bilder och telefonnummer. Hade gärna hjälpt henne genom att tagit hand om ena hunden,men det går ju inte när jag knappt har tid för Pricken just nu.

Födelsedag och tårta

Igår fyllde min storebror Daniel år, idag ska vi fira honom så jag har bakat hans favoritkaka-kladdkaka. Eftersom jag sa att jag skulle baka en tårta så bakade jag den i en hjärtformad-form och dekorerade med sugarpaste, strössel och blått socker. (strösslet är små dinosaurier) Sen ska vi ha grädde och mandariner till, gott.

Annars så sover Theodor nu och David är och spelar match i Norrahammar (ligger utanför Jönköping). Jag har tvättat lite kläder och busat med Pricken och väntar på att mina föräldrar och Simon ska komma hem från Jkpg så att jag kan gå ut med Pricken. Sen ska jag följa med dem hem till Duvgatan så att jag slipper sitta här själv. Efter fotbollen så ska vi hem till Daniel då och fira honom litegrann. Ska bli trevligt.

Igår var vi på banken och kollade om vi får lån och hur mycket vi får låna. Huset som vi var och kollade på i Nissafors låg på 895 000, och då behöver man inte ens tapetsera innan man flyttar in. Men hon som har hand om vår ekonomi är inte speciellt trevlig. Vi fick utskällning av henne för att vi har 3 krediter och sen så har vi inget buffertsparande hos Swedbank, utan vi sparar 400 kronor på ett konto som vi har genom Folksam och då fick vi höra hur idiotiskt det var att ha ett sådant konto. Vi tycker själva att det sparandet som vi har är det bästa för vi har snart sparat i 12 månader och man får inte röra pengarna innan 12 månader har gått. Hade vi haft ett vanligt sparande så hade vi säkerligen tagit av de pengarna så fort vi har det lite kärvt en månad och då skulle vi ju inte ha några pengar alls sparade. Sen så tror jag inte att vi är de enda i detta avlånga land som har krediter när man ansöker om huslån... Och det är ju inte ens några jättestora krediter, handlar kanske om ca 14-15 000 kronor allt som allt. Men men, jag ringde till Nordea och ska dit på tisdag för att ev. byta bank. Vill man att folk ska stanna som kunder ska man nog inte idiotförklara dem eller skälla ut dem. Illa,tycker jag. Nu väntar vi i alla fall på att höra om vi får huset för vi har lämnat ett bud och vi vill inte lägga mer än det vi har bjudit. Så får vi inte huset så letar vi vidare efter ett annat hus.

Bilden på Theodor är när han har på sig sin nya overall som jag köpte i Ullared i tisdags,min lilla kaninbebis. =)

Finbesök idag

Idag för ett par timmar sedan så var jag på väg från tv-rummet när jag såg något röra sig i ögonvrån, så jag kollar ut och vad ser jag om inte 2 ÄLGAR! En ko med kalv står precis på min tomt och smaskar på mina pilträd! Gissa om jag blev chockad! Springer och hämtar mobilen för att ta kort på dem, för jag tänkte att ingen kommer att tro på mig annars. Sen kollar jag mot min bil och då ser jag en tredje älg, bara några meter från min bil så står en stor älgtjur och håller vakt. Jag skyndade att ringa till pappa som strax skulle komma bort, har hört att älgar kan bli agressiva när de känner sig hotade,speciellt om de har en kalv. (Vet inte om det är sant) Pappa säger åt mig att skrämma bort dem, men det vågar ju inte jag. Men när pappa kom bort med bilen så sprang de sin väg. Häftigt besök måste jag säga och minst sagt oväntat. =)



Senare idag ska vi och kolla på ett hus.Vi känner att vi måste flytta för den boendekostnad som vi har idag är inte rimlig. Vi räknade ut att med våra lån inräknade så betalar vi 10 000 kronor/månaden, funkar inte i längden och eftersom vi inte äger huset fullt ut heller, nej det går inte. Så vi letar efter ett billigare boende och helst ska det ju inte vara för dyrt att köpa heller. Så idag ska vi kolla på ett jättefint hus utanför Gnosjö som var relativt nyrenoverat (och med bastu), inte så stort men lagom åt oss tre och så småningom så finns det ju plats för ett barn till. Ska bli spännande. Men vi ska ju bara kolla idag, vi ska till banken på fredag för att se hur mycket vi får låna, sen kan man ju börja söka ännu mer aktivt, om det nu då inte blir det här huset just. Vi vill ju ha ett hus som det inte behöver renoveras speciellt mycket i på en gång, och då hade det här huset varit perfekt. Men vi får se, uppdatering följer så småningom...
Här följer en videosnutt från dagens händelse.

Ullared och shopping

Igår var jag,mamma & pappa i Ullared på GeKås. David fick ta en pappadag och vara med Theodor hela dagen, mysigt tyckte han.

Som vanligt när man ska till Ullared så handlar man ju i mängder, men skillnaden nu från alla andra gånger var att jag inte handlade så mycket åt mig eller till David, det mesta var till Theodor. Kläder,ytterkläder, tvättlappar,våtservetter, ja ni förstår vart jag vill komma... Men det bästa jag köpte till Theodor var ändå en gå-stol, vi satte honom i den och han älskade leksakerna som fanns framför men han blev arg efter ett tag när dem inte ville göra så som han ville. Men men, idag så har han sparkat en massa iden så att han åtminstone kan gå baklänges med den, roligt tyckte lilleman. Lyckat, tyckte jag och David.

Det var skönt att komma hemifrån men jag trivs ändå bäst hemma tillsammans med min lilla son, han lyser som en sol när man pratar med honom och det värmer verkligen...

Här kommer en bild på Theodor i sin gå-stol.

Barnvälsignelse 7/9 2008

Igår var vi på våra vänners son Kevins barnvälsignelse i Pingstkyrkan i Värnamo, Arken. Det var en fin välsignelse. Pastorn gav Kevin en barnbibel och ett brev från honom som han inte får öppna före sin 8-årsdag, där står det om hans barnvälsignelse och en hälsning. Fint tycker jag. Efteråt så var vi bjudna på goda frallor och en super fin och god doptårta. Han fick många fina presenter, han verkade nöjd med dagen då han sov så gott i sitt babyskydd. Vi var glada att vi fick vara med och fira hans högtidsdag. Theodor flörtade in sig hos alla som vanligt, det är ju svårt att inte gilla honom när han ler åt alla som kollar på honom. Här kommer lite bilder på Kevin, Cajsa, Binh, Theodor och David och en bild på den käcka doptårtan.

Perro sin pelo del Peru

Min lilla Prick hade besök av sin syster med matte från torsdag till lördag. Skillnaden som ni kan se på hundarna är att Pricken har päls det har ju inte Paigan och Pricken är en grande och Paigan är en medio. Det var kul att se hur duktig Pricken kan vara , han har inte visat sig vara ens irriterad på att Paigan kom in på hans revir. De rök ihop en gång, men det var för att Pricken inte ville fatta att Paigan inte ville leka med honom och då blev hon sur och Pricken fortsatte att glo dumt på henne. Men ingen blev skadad, de gick bara åt varsitt håll och sen var det bra med den saken. Min hund har i alla fall ALDRIg lyssnat så bra på mig som han gjorde under denna tiden, jättesnäll och duktig så han har fått tonvis med beröm. Här kommer bilder på Pricken och Paigan. (de kallas för Peruansk nakenhund även om de har päls) Bilden på Pricken är från när vi bodde i Åsenhöga 2006.

.

Om någon är intresserad av att skaffe en av samma ras som Pricken så ska en väninna tillsammans med en tjej ta en valpkull på två jättefina hundar nästa år, beräknas vara leveransklara runt juni 2009, kontakta mig så kan jag lotsa er vidare. Kolla också in urcanis.se om du vill läsa mer om rasen.

Starkare än någonsin...

... det är precis så jag känner mig just nu. Allt rullar på precis som det ska här hemma. Idag ska vi på Vuxen & Barn i Kyrkans hus så att vi får träffa lite andra barn och mammor. Jag ska gå dit idag tillsammans med en annan mamma som bor här i området. Hon är jättetrevlig,vi gick en promenad och tog en fika i förra veckan. Jag har jobbat med hennes sambo när jag började min karriär inom äldreomsorgen. Dem har två söta barn en flicka, Thea, och en pojke, Viggo. Trevligt med någon att umgås med på lite närmre håll.

Jag vill bara påpeka med tanke på mitt tidigare inlägg om David och fotbollen osv, att vi allt som oftast inte har några konflikter i vårat förhållande. Och vi har alltid kunnat kompromissa fram en lösning på våra "problem" så att vi båda två blir nöjda. Vi har ju diskuterat om fotbollen till och från ett tag nu,han och jag, men han har press på sig från lite olika håll att fortsätta med fotbollen. Jag har inte sagt att han måste sluta spela helt, bara att han måste välja mellan A-laget eller B-laget eftersom det blir för många bortakvällar då. Och att Theodor blir lidande och att jag också blir det går ju hand i hand, såklart. Ibland kanske vi ställer för höga krav på varandra och det är då vi hamnar i såna här situationer. Och det kan jag tillägga att vi hade det så här redan innan Theodor kom in i våra liv. Jag är rädd för att vara ensam och avskyr det, och visst kanske är jag egoistisk och vill ha David hemma mycket. Men det har ju också sin förklaring. Att bo isär så som vi har gjort och verkligen saknat varandra har ju bidragit till att vi inte vill vara isär mer än nödvändigt nu heller. Så egentligen handlar det bara om att vi älskar varandra så mycket och har ett stort behov av att få vara tillsammans mycket på vår lediga tid. Jag är inte alltid arg och sur, som endel som kände mig som tonåring verkar tro, jag kan bli arg eller sur men som vem som helst, jag har ju lärt mig att hantera mitt humör eftersom jag har blivit äldre och "visare". För vem skulle annars vilja leva resten av sitt liv (förhoppningsvis) om jag alltid var arg och en riktig bitch? Nä, vi har det bra jag och David. Jag tror att han skulle hålla med i den frågan, för ett förhållande är nog inte friskt om man aldrig bråkar någon gång.

Så jag hoppas att alla som undrar hur vi har det egentligen så har vi det bara bra. Annars hade vi ju aldrig gift oss eller skaffat barn, för Theodor är allt annat än inte planerad... Jag avslutar med en bild på min och Davids älskling-en bit av våra hjärtan.

Personlighetstest

Jag och David har gjort ett personlighetstest på sidan:http://se.41q.com/index.4 Resultatet av det blev:
Fridas personlighetstyp:
Kreativa, handlingskraftiga och snabbtänkta. Duktiga på många saker. Tycker om att debattera och kan vara angelägna om att få sista ordet. Entusiastiska över nya idéer och projekt, men kan brista i förmåga att hantera vardagliga rutiner. Oftast frispåkiga, uppriktiga och bestämda. Uppskattar att umgås med andra och är själva stimulerande sällskap. Utomordentlig förmåga att förstå komplicerade koncept och finna logiska lösningar på problem.
Karriärer som skulle kunna passa mig:
Entreprenörer, jurister, psykologer, fotografer, konsulter, säljare, skådespelare, ingenjörer, forskare, uppfinnare, marknadsförare, programmerare, komiker, analytiker, kreditrådgivare, journalister, psykiatriker, PR-ansvariga, designers, skribenter, artister, musiker, politiker.
Davids personlighetstyp:
Allvarliga och lågmälda. Söker trygghet och ett lugnt liv. Ytterst noggranna, ansvarstagande och pålitliga. God koncentrationsförmåga. Ofta positiva till att upprätthålla existerande traditioner och institutioner. Arbetar hårt och är välorganiserade. Målinriktade. När de väl bestämt sig kommer de nästan alltid att framgångsrikt slutföra sina projekt.
Karriärer som skulle kunna passa dig:
Företagsledare, operativa chefer, administratörer, kamrerer, banktjänstemän, poliser, detektiver, domare, advokater, läkare, tandläkare, programmerare, systemvetare, dataspecialister, revisorer, elektriker, matematiklärare, maskiningenjörer, stålarbetare, tekniker.

Fullt upp

Har så mycket på dagarna nu, knappt någon tid över till annat. Theodor är vaken nästan hela tiden nu,han sover kanske alltsom allt 1 timme åt gången vid 3-4 tillfällen utspridda över dagen. Så man hinner inte mycket. Men vad gör det, jag är ju hemma för att ta hand om honom inte hemmet. Han är så go´,min lilla son. Han "pratar" mer och mer. Han har börjat göra brum-ljud också, men mest så skrattar han bara åt alla som pratar med honom.

Just nu håller jag på att röja här hemma, vi ska få besök från Karlskrona en kompis (och Prickens uppfödare) ska komma hit idag med Prickens syster och stanna till på lördag. Ska bli riktigt roligt att hon kommer hit, även om det är för att träna Pricken som hon kommer.

Stackars Pricken var tvungen att åka till vetrinären idag på morgonen. Han har fått utslag på magen, så nu ska han få bada magen med ett special schampo och smörjas med kortison i 10 dagar. Som att det inte räckte så måste han ha på sig en krage också så att han inte kommer åt att slicka sig på magen. Nu tycker han synd om sig själv och hör ingenting vad man säger åt honom och så går han på en som en ångvält, knäppot. Men jag sätter ut en bild på stackarn så att ni får se hur synd det är om honom.