Äntligen

har jag hittat någon som förstår mig. Någon som vet hur jobbigt det faktiskt är att att behöva neka sitt barn att komma upp i famnen ibland. Hur jobbigt det är att behöva be mannen om hjälp med vissa saker ibland. Hur jobbigt det är att be maken stanna hemma från fotbollen ibland för att man har så ont i kroppen. Skönt med någon som faktiskt förstår att man inte är lat utan man vill och kanske gråter på kvällarna för att man inte orkar och kan vara den man är eller vill vara. Skönt att veta att det finns fler än jag som känner så och att jag förstår precis hur hon mår när hon berättar för mig hur dåligt hon mår över att ha en konstant värk som ingen kan se att man har. Och viktigast av allt så kan vi båda beundra våra män som står ut med att alltid få finnas till hands för att hjälpa oss. Jag är så tacksam över att jag har min man,en man som älskar mig trots mina fel och brister jag har. Jag älskar honom enormt för att han bara finns där för mig när jag behöver honom. Han är min bästa vän som känner mig bättre än någon annan,och så vill jag alltid ha det. Men jag uppskattar även mina vänner, nya som gamla. All kärlek till er <3