Starkare än någonsin...

... det är precis så jag känner mig just nu. Allt rullar på precis som det ska här hemma. Idag ska vi på Vuxen & Barn i Kyrkans hus så att vi får träffa lite andra barn och mammor. Jag ska gå dit idag tillsammans med en annan mamma som bor här i området. Hon är jättetrevlig,vi gick en promenad och tog en fika i förra veckan. Jag har jobbat med hennes sambo när jag började min karriär inom äldreomsorgen. Dem har två söta barn en flicka, Thea, och en pojke, Viggo. Trevligt med någon att umgås med på lite närmre håll.

Jag vill bara påpeka med tanke på mitt tidigare inlägg om David och fotbollen osv, att vi allt som oftast inte har några konflikter i vårat förhållande. Och vi har alltid kunnat kompromissa fram en lösning på våra "problem" så att vi båda två blir nöjda. Vi har ju diskuterat om fotbollen till och från ett tag nu,han och jag, men han har press på sig från lite olika håll att fortsätta med fotbollen. Jag har inte sagt att han måste sluta spela helt, bara att han måste välja mellan A-laget eller B-laget eftersom det blir för många bortakvällar då. Och att Theodor blir lidande och att jag också blir det går ju hand i hand, såklart. Ibland kanske vi ställer för höga krav på varandra och det är då vi hamnar i såna här situationer. Och det kan jag tillägga att vi hade det så här redan innan Theodor kom in i våra liv. Jag är rädd för att vara ensam och avskyr det, och visst kanske är jag egoistisk och vill ha David hemma mycket. Men det har ju också sin förklaring. Att bo isär så som vi har gjort och verkligen saknat varandra har ju bidragit till att vi inte vill vara isär mer än nödvändigt nu heller. Så egentligen handlar det bara om att vi älskar varandra så mycket och har ett stort behov av att få vara tillsammans mycket på vår lediga tid. Jag är inte alltid arg och sur, som endel som kände mig som tonåring verkar tro, jag kan bli arg eller sur men som vem som helst, jag har ju lärt mig att hantera mitt humör eftersom jag har blivit äldre och "visare". För vem skulle annars vilja leva resten av sitt liv (förhoppningsvis) om jag alltid var arg och en riktig bitch? Nä, vi har det bra jag och David. Jag tror att han skulle hålla med i den frågan, för ett förhållande är nog inte friskt om man aldrig bråkar någon gång.

Så jag hoppas att alla som undrar hur vi har det egentligen så har vi det bara bra. Annars hade vi ju aldrig gift oss eller skaffat barn, för Theodor är allt annat än inte planerad... Jag avslutar med en bild på min och Davids älskling-en bit av våra hjärtan.