Den första tanden har nu kommit! Den sitter på vänster sida i nederkäken. Han vaknade bara ett par gånger mellan 00.00-00.30 men in med nappen och han somnade om. Sen idag så tuggade han på mitt pekfinger och då kände jag den,en liten liten tand -men dock - en tand! Lilla gubben, han växer så fort och han är så framåt och glad hela tiden, gnäller bara om han är trött eller om jag väntar för länge med maten. Han är så fin,solen i mitt liv.
Idag ska vi kanske åka till Västboås på fotboll, B-laget spelar match idag. Daniel,Simon och David ska spela tillsammans. Sen får det vara nog med fotboll,tycker att det tar alldeles för mycket tid av hemmatiden. Theodor blir lidande av all planering kring fotbollen,han kan ju inte tala om att han inte vill gå på fotboll eller att pappa ska vara hemma med honom istället. Jag är såå trött på den här skitfotbollen,känns som att David är ganska så egoistisk med detta också för nu ska han helt plötsligt spela BÅDE i A-laget och B-laget (!!!), han är ju inte hemma någonting alls! Som nu i veckan så på måndagen så jobbade David över (helt OK),tisdagen fotboll, onsdagen hemma, torsdagen fotboll,fredagen hemma, lördagen fotboll, söndag: fotboll. Alltid är det på kvällarna med ju så jag ser knappt skymten av honom. Sen när han kommer hem,ja då är han så trött så att han sover på soffan resten av kvällen innan han ska sova för natten. Tänk då stackars Theodor som inte träffar honom alls då på vardagarna! Nä,det får vara nog nu. Tycker inte att det OK.
Hur kommer det sig att (endel) karlar måste göra det till en så stor sak när de för en gångs skull har gjort det man har tjatat om i flera veckor att de ska göra? Sen att en annan har slitit som ett djur en hel helg spelar ingen roll, för nu har ju DEM gjort det som jag bett om. Som igår, då hade vi kommit överens om att pappa och David skulle börja med staketet som ska upp, jag körde mamma till Värnamo. När jag sen kommer hem efter 3,5 timme, så är det inte en människa här! Och bara EN stolpe var uppsatt. Jag ringer efter David, han är och kollar på fotboll. (??) Jag frågade varför han går på fotboll istället för att göra det som måste göras hemma,ska jag behöva göra allt själv. Men han hade ju slitit som ett djur och behövde en paus. Hallå?! Jag slet som ett djur med trädgården förra helgen HELA tiden, tog bara paus för att äta,han hade satt upp en stolpe och rivit upp ogräs på en liten yta tillsammans med min pappa och sen gått på fotboll i 2-3 timmar! Men han hade ju slitit,stackarn. Snacka om att jag var irriterad igår (och idag),för det är ju fortfarande jobbigare att slå i en stolpe än att rensa halva trädgården på ogräs och flytta buskar och blommor en hel helg. *SUCK*
Nu ska jag glädjas över min lilla son istället, min älskling.Ska uppfostra honom så att han inte blir som sin pappa sen. =)
9 kommentarer:
Välkommen till verkligheten. Det blir allt som oftast så när man gifter sig och skaffar barn. Ett råd jag gärna delar med mig av:Ställ krav! Ni har båda skapat det här livet ni lever nu. Båda har lika ansvar för barnet. Alla beslut tas gemensamt. Avsätt en timme varje kväll innan läggdags där ni två kan förvalta tiden till att prata om hur dagen varit, mysa eller se över morgondagen etc, lämpligast tid 21-22. Egentid kan man ha om den andra är på annat håll med barnet några ggr /per månad. Som ett ex. Jag och barn iväg 1 heldag/kväll hos mormor,då kan mannen göra vad han känner för. Men vardagar efter jobbet då är det barnet i fokus, middag,lek, bolibompa, badning,sagläsning,läggdags. Och det hjälps man åt med. Visst måste man kunna ha intressen men det får inte stå i fokus det måste barnet.
Jag håller helt med. Och jag kan lova att jag ställer krav, absolut. Man kan ju inte både äta kakan och ha den kvar... Och det största kravet som jag har är att Theodor går före allting annat,jag själv är inte lika viktig men han ska växa upp med 2 föräldrar som bryr sig om honom.
Usch män... Kan inte leva utan dem (för vi älskar ju dem trots allt), men det är inte lätt att leva med dem... Du är så mycket snällare än mig, jag kräver att jag ska komma först. Om kärleken till partnern inte blir försummad brukar resten lösa sig. Kanske behöver David bara lära sig prioritera rätt? Hoppas det ordnar sig för er. Hälsa alla! *Kramar*
ojoj jag är överraskad hur ärlig du är på din blogg! jag törs inte skriva så mycket om patrik för jag vill att alla ska gilla honom :) Fast det är bra att du skriver av dig och kan få råd på kuppen! Jag undrar ju i och för sig hur intresserad David egentligen är av att ha ett hus och en trädgård? Det är jobbigt när andra ställer krav på att man ska göra saker som man egentligen inte har någon lust med. Och vart var din pappa när han skulle fixa med David? Var det han som "lurade med sig" David på fotboll? Dumt isåfall. Håller med dig om allt det övriga. Det går ju inte an att du ska göra allt och han ska ha avkopplande fritidsintressen. Jag förstår verkligen om du blir less. Vad trist med en karl som aldrig syns till eller hjälper till. Stå på dig! Sker ingen förändring nu så fortsätter det... Kram kram!
Hej Frida. Jag förstår hur du tänker runt fotbollen och det med att jobba hemma. Jag tror inte på att "ställa krav" utan tror att man genom att prata om saker kan komma fram till gemensamma lösningar. Hur skulle du tycka om David började ställa krav på dig, speciellt gällande det du tycker om? Jag själv har ett ganska ansträngande jobb och har inte alltid en överväldigande arbetslust när jag kommer hem. Ställer någon ett krav på att något ska göras blir det inte lättare att motivera sig, tvärt om.
Visserligen skrev du det sista om att du inte vill uppfostra Theo till att bli som sin far, med glimten i ögat, men säg inte så. David har många goda sidor som du ska vara stolt över i stället.
Vi ses snart! Mvh Storebror
Tack för kommentaren storebror. :) Klart att jag är jätteglad över att jag har David och han är en jättebra pappa och, såklart, kommer jag uppmuntra till att Theodor får alla Davids bra sidor. Som jag också skrev i ett senare inlägg så vet jag att jag ställer för höga krav på David ibland,men det gör ju han på mig också men kanske inte lika ofta. Vi har ju diskuterat igenom detta många gånger och det känns nu som att vi kommit fram till en bra lösning där vi båda två är nöjda. Snälla ni som vill kommentera detta inlägget, läs även mitt andra inlägg som jag lagt in efter att jag lagt in detta. (skriv gärna vem du är också)
Det är alltid svårt i början, innan man hittat sin plats i familjen. Att gå från ungkarl till mogen familjefar. En undran: Spelade din man fotboll när ni träffades? Där har du svaret, du vet vad du gav dig in på...eller hur? Du kan ju inte begära att han ska lägga av med sin stora dröm. Om du inte hade velat ha en frånvarande far till barnet borde du ha valt en som inte haft ett liv. Läser man mellan raderna så har du själv kvävt honom. Allt ni verkar göra kretsar enbart kring din familj. Hans familj då? Umgås han med kompisar själv nån gång utan dig förutom fotbollen eller kräver du att ni ska umgås konstant? Är min tolkning sann så lär inte erat förhållande hålla , hårt men sant. Ge mannen lite andrum. Lycka till!! mvh Lillian 4 barnsmor.
Jag vet inte vem du är Lilian, men läs inte mellan raderna för du känner uppenbarligen inte oss och då ska man inte lägga in sånt som man inte vet ngt om. Jag kväver inte min man,han gör vad han vill på sin fritid men jag har ju rätt till en åsikt och jag tycker inte att man har fotboll VARJE kväll i veckan. Och anledningen till att vi inte umgås med hans familj lika ofta som med min har kanske en anledning, men det är inget som jag skriver om här eftersom ingen annan har med det att göra.Och visst hittar vi på saker med hans familj också,men det har jag inte skrivit om här. Jag och min man har bvarit tillsammans i 7 år och vi älskar varandra, vi har inte bara slängt oss in i vårat förhållande. Du får ursäkta mig men när någon som inte känner oss säger att det aldrig kommer hålla mellan oss så blir jag förbannad. Om du kände oss skulle du aldrig påstå det för du vet inte vad vi har gått igenom.
"Och anledningen till att vi inte umgås med hans familj lika ofta som med min har kanske en anledning, men det är inget som jag skriver om här eftersom ingen annan har med det att göra.Och visst hittar vi på saker med hans familj också,men det har jag inte skrivit om här. "
Skulle vara intressant att veta vlken anldening tila t tni inte umgås med oss.. och vad för saker ni hittar på med oss? Firat jul med vår familj nån gång? Intressant...
Skicka en kommentar