Pricken och pysselkväll

Idag så har jag varit på pysselkväll, det var väldigt trevligt sånt skulle man göra oftare. Gjorde julklappar till Lovis och Evelina så det kan jag inte berätta vad det är för något. Men i övrigt gjorde jag ett ljusfat, två ljuslyktor och sen fick jag kuta runt efter Theodor som busade på i sin gåstol. (Nej, Lise han kan inte gå ännu, hihi) Sen skulle jag vilja göra julkort och lite annat, kände mig så inspirerad av allt pyssel. Efter att vi pysslat så åt vi tacogratäng och fikade,mysigt helt enkelt.

Tycker att min stackars Pricken kommit lite i skymundan sen Theodor föddes, så nu tänker jag ägna detta inlägget till min hund, Pricken. Här får ni lite fakta om rasen så som det står på urcanis hemsida (http://www.urcanis.se/)

Historia om Perro sin pelo del Perù
Perro sin pelo del Peru (PSPP) var känd i Sydamerika redan före Inkaindianerna. Det finns säkra bevis i form av bilder på keramik från de olika civilisationerna före Inka. De nakna hundarna ersatte i dessa bilder andra viktiga ”symboldjur”, exempelvis puman, ormen eller falken. Av dessa bevis kan man sluta sig till att denna nakna hund förekom under de arkeologiska tidsperioderna före Inka, dvs mellan 300 f.Kr. och 1400 e.Kr.

En PSPP är en livig och uppmärksam hundras. Den ska vara vänlig och tillgiven gentemot sina närmaste, men reserverad mot främlingar. Rasen kräver därför mycket träning och socialisering, speciellt som valp. PSPP är en utpräglad sällskapshund.

PSPP ska ge ett elegant och slankt intryck. Den ska ge en förnimmelse av snabbhet, kraft och harmoni, och får aldrig verka tung. Det främsta kännetecknet för rasen är avsaknad av päls på hela kroppen. Det är tillåtet med päls på huvudet, de nedre delarna av benen, den yttre delen av svansen och ibland några enstaka hårstrån på ryggen.I övrigt får ingen päls finnas. Det förekommer att valpar föds med päls över hela kroppen. Dessa hundar kan ej ställas ut då det är ett diskvalificerat fel med så mycket päls, men det är dock tillåtet att använda dessa individer vid avel.Ett annat särdrag hos rasen är att hundarna ofta saknar flera tänder, hunden ska dock ändå ha saxbett.

Färgen hos en PSPP kan variera kraftigt. Det förekommer olika nyanser av svart, grått, kastanjebrunt och ljusblont. Hunden kan vara enfärgad eller ha rosaaktiga fläckar på alla delar av kroppen.Huden är viktig hos en PSPP och skal vara glatt och elastisk på hela kroppen.

Öron ska vara medellånga och bäras upprättstående när hunden är uppmärksam, men i vila får de bäras bakåtvikta. Öronen får inte vara kuperade. Uttrycket hos en PSPP ska vara uppmärksamt och klokt.

Musklerna ska vara spänstiga och tydligt framträdande hos en PSPP. En rastypisk hund rör sig med ett lite kort, snabbt och samtidigt ändå lite dröjande steg. En PSPP ska vara medelkraftig och kvadratiskt byggd. Tre olika storlekar finns, liten: 25-40 cm, Medlestor: 40-50 cm samt stor: 50-65 cm

Min Pricken är inmätt som en stor med sina 50 cm och han väger knappt 14 kilo. Han är ju som ni vet en med päls, hans öron står rätt upp, om han vill det. Mycket ska ske på hans villkor och han är en mycket bestämd hund. Envis som få. Han älskar att få nya utmaningar med olika trick och uppgifter att lösa. Han är mycket klok och väldigt kelsjuk. Tycker om att sitta i knät och gärna bädda ner sig i filtar. Han tycker om att släpa runt sina filtar och dra ut alla sina leksaker och busar gärna för sig själv, men det är ju ännu roligare om man kan busa med någon annan. Han är rasist för han tycker verkligen inte om andra hundar om inte det är en annan "peruanare". Han har ställts ut på en rasspecial i Stenungsund i augusti förra året och fick en 1:a och blev BIR, det sistnämnda eftersom han var den enda pälsade i den storleken. Han skämdes fruktansvärt i ringen, men jag har å andra sidan inte tränat honom att ställas ut. Tyckte det gick bra för att vara första gången för oss båda. =)

Jag och Pricken hittade till varandra för snart 4 år sedan (om 5 månader är det 4 år sen), jag bläddrade bland hundannonser på nätet och hittade en annons som berättade lite kort om ett par valpar som behövde nya hem Nissen och Pricken. Så jag mailade lite med uppfödaren, visade sig att hon bodde i Växjö (vi med då) så vi bestämde en dag,tid och plats. Väl vid mötet så får jag gå med Pricken i koppel, gick fint. Inne hos uppfödaren så sätter vi oss i köket och Pricken tar ett skutt upp i mitt knä, och jag hade hittat min bästa vän och följeslagare. På den vägen är det. Älskar min lilla Prick även om han också,likt en annan har sämre dagar. =)

Nu avslutar jag med en bild på min bästa vän nerbäddad i sängen på den tiden då han fick sova i den. =)